Hovsjö kyrka - Södertälje församling

När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna.
Matt 25:31-32

När vi ser oss omkring kan vi alla upptäcka tecken som tyder på att den här världen inte kan vara för evigt. Detta berättar också Bibeln om. Förutsägelser om vad som skall komma finns på många ställen i både gamla och nya testamentet och Bibelns avslutande bok Uppenbarelseboken beskriver på ett utförligt men svårtytt sätt de händelser som har att göra med världens slut. Denna bok och de flesta andra profetiorna som handlar om de yttersta tiderna är dock inte vad som är viktigast för oss kristna. Det viktigaste är Jesu löfte om att han själv skall komma tillbaka vid världens undergång och rädda dem som älskar honom.

I Bibeln berättas det om denna domens dag då den skönhet, makt eller rikedom vi haft under jordelivet inte längre betyder något och då varenda en av våra otaliga synder kommer att vara uppenbarad för hela världen att beskåda. Dagen då vi alla får den oundvikliga domen, att tillsammans med vår syndiga värld och dess härskare djävulen gå under. Detta är utgångsläget för oss människor, nämligen att vi alla genom våra egna handlingar dömt oss själva till döden.

Utifrån vårt mänskliga perspektiv är brottet eller synden det som blir resultatet av brottet. Låt oss ta tjuven som exempel. En tjuv bryter sig in i ditt hus, tar din dator och åker sedan fast och blir dömd för att han tog din dator. Om en annan tjuv bestämmer sig för att göra exakt samma sak men bryter benet på din osandade trappa kommer kanske istället du att straffas för din lathet. Samhället och vi människor dömer ofta efter vad som blir resultatet. Gud däremot sörjer visserligen över resultatet av våra onda handlingar men han dömer oss inte på grund av detta. Om det hela var så enkelt skulle ju faktiskt Gud kunna förlåta oss och ta med alla människor till himlen. Eftersom Gud är god skulle han också verkligen göra så om detta verkligen var situationen.

Det är dock inte konsekvenserna av vår synd som är problemet utan synden i sig själv. Synd är nämligen så som beskrivits i avsnittet om syndafallet någonting som skiljer oss från Gud. Det som Bibeln beskriver som synd och det som vi också ofta i våra hjärtan uppfattar som fel är saker som inte kommer från Gud och som inte kan finnas hos Gud. Det är just därför som våra synder skiljer oss från gemenskap med honom. Inte för att Gud är ond eller grym och kräver att vi ska vara perfekta utan för att synden inte kan ingå gemenskap med Gud. Det skulle bli som att blanda eld och vatten, elden skulle slockna och vattnet förångas. Gud skulle visserligen inte förintas av detta, han är som en ocean som man kastar ett stearinljus i, men det skulle vi.

Tack vare Jesus finns det dock försoning för synden och en väg för oss att komma till Gud. Frågan som avgör var vi hamnar efter domen blir istället om vi har tagit emot denna förlåtelse eller mer specifikt, om vi älskar Jesus. Förlåtelsen sträcks ut åt varenda människa, men om vi inte väljer att ta emot den är vi fortfarande bundna av vår synd och kommer inte att varken vilja eller kunna ta emot gemenskapen med Gud på domens dag. I Narnia-seriens avslutande bok finns en scen som beskriver detta. Aslan (som är landet Narnias Jesus) står vid himlens port och alla världens varelser kommer rusande mot honom. De som har älskat Aslan under sina liv blir överlyckliga över att se honom och springer med glädje in i himlen. De däremot som inte älskat honom under sina liv uppfylls istället av bestörtning, rädsla och hat vid åsynen av honom och viker av åt sidan. Väl inne i himmelriket stöter bokens huvudpersoner på några dvärgar som trots att de hatat Aslan under sina liv ändå hamnat i paradiset. Dessa sitter vid en fantastisk festmåltid på en underbar äng men inbillar sig att de är i ett ruttet skjul och äter halm och dricker smutsigt vatten. I all sin enkelhet visar denna historia på vart vårt fria val slutligen leder oss. Vi kan välja att inte älska Gud men då kommer vi inte heller att kunna älska den plats där Gud härskar och det blir omöjligt för oss att uppleva himmelen även om Gud som i dvärgarnas fall skulle ge oss en fribiljett.

I Bibeln berättas om en ny himmel och en ny jord där ingen synd längre kommer att finnas. Där vårt val, under jordelivet, att följa och älska Jesus, för alltid har förvisat synden ur våra hjärtan och därmed hindrat synden från att förstöra även denna nya jord. I denna nya värld kommer det inte att finnas någon ondska, sjukdom eller död. Istället kommer det att finnas gemenskap med Gud, lycka och evigt liv. Gud kommer åter att vandra vid vår sida och allt kommer att bli uppenbarat. Vi kommer att tillsammans med änglarna sjunga och jubla inför Gud och den himmelska festen tar sin början.

Detta är vårt mål och Guds önskan med varje människa. Därför får vi under våra liv på jorden glädjas över den framtid som Gud har i beredskap åt oss och utan rädsla för att dö berätta om detta underbara för våra medmänniskor. Himmelriket är det underbara slutmålet för vår existens men under jordelivet får vårt mål vara att gå ut med Guds inbjudan till vår familj och släkt, till våra vänner och fiender och till alla dem som ingen verkar bry sig om. Detta är vår kallelse, så länge som jordelivet varar, för att glädjen i himmelen ska bli så mycket större när den delas av fler.