Hovsjö kyrka - Södertälje församling

Överskriften den här söndagen är vägen till livet. Dagens evangelietext talar om att det finns en väg till livet, en väg till det eviga livet med Gud, den vägen är vår Herre och Frälsare Jesus Kristus.
I vår tid kan påståendet att Jesus Kristus är den enda vägen till frälsning och evigt liv kan påståendet upplevas som stötande och provocerande. Oavsett hur det upplevs är det så Jesus säger:
Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig.

1. Skapelse och fall.
För att förstå varför Jesus är enda vägen till Gud, till frälsning och evigt liv behöver vi komma ihåg att Gud skapade världen god, och i denna goda skapelse satte han människan som skapelsens herre och krona.
Att vara skapelsens herre och krona innebar ett ansvar, ett stort ansvar, och människan missbrukade detta ansvar till att välja det onda, till att välja olydnadens och den egna viljans väg.
Människans avfall från Guds goda ordning påverkade hela skapelsen, och det är på grund av människans fall som vi i dag lever i en ofullständig skapelse där vi lider under allt från värkande tår till globala miljöproblem.
Men människans fall påverkade även människan i sig, från att ha varit en god och fri människa fick hon ondskan in i sig, hon blev ofri, hon kunde och kan inte längre älska Gud och sin medmänniska fullt ut, hon har inte längre en fullständig frihet att välja det goda, eftersom hon har ondskan, mörkret inom sig inom sin egen existens.
Detta fall ställer inte bara till problem människor emellan utan stänger oss själva ute ifrån Guds rike. Gud är helig, Gud är rättfärdig och när människan vände sig bort från Gud stängde hon sig själv ute från Guds rike.
Människans situation är alltså sådan att hon, sådan hon är i sig själv, är utestängd ifrån Guds rike. Skall människan ha någon som helst möjlighet att komma bort ifrån denna situation, att komma hem till Gud måste Gud själv öppna denna väg åt henne.

2. Det finns vägar som inte leder hem till Gud
Det finns vägar som inte leder hem till Gud, men det är vägar som kan vara frestande att gå, eftersom de, åtminstone för en tid kan ge en känsla av mening och sammanhang åt livet.

En sådan väg kan vara att vilja bli lycklig utan Gud. Vägen är välkänd i Sverige och är den väg som många går på. Att gå på den vägen innebär ofta en ansvarsfull hållning mot medmänniskorna, den vägen innebär ofta en god moral, och ett skötsamt liv. Mycket av detta kan vara väldigt likt trons frukter hos en levande kristen människa, men det som allting bygger på och handlar om är människors förmåga, normer, förväntningar och krav.

Syftet med livet blir inte att leva nära Gud, inte att lyda Gud och hans vilja, utan syftet är att göra mig själv, och de medmänniskor jag har runt omkring mig lyckliga.
Gud blir väldigt långt borta. Livet kommer att handla om att vinna denna världens lycka, inte trons gemenskap med Herren Jesus.
Ett sådant liv kan leda till ett mer eller mindre gott liv, men det är inte en väg som leder hem till Gud. Detta är inte en väg till den eviga saligheten, utan en väg som leder fel, det är lätt att frestas av den vägen av det enkla skälet att det är många som går på den – inte minst i Sverige i dag.

En annan sådan väg som inte leder hem till Gud är den andlighet som inte känner Kristus som den som offrade sig för vår synds skull och uppstod från de döda. Den andlighet som inte känner Kristus kan klä sig i många kläder. Den kan klä i sig i andra religioners och filosofiers s.k. vishet, men den kan också ta på sig kristna kläder och använda sig av ett kristet språkbruk, men det som är kännetecknade för denna andlighet är att den inte känner Jesus som han möter oss i Skriftens ord. Talet om att människan är i grund fördärvad, att Jesus är vår enda frälsare, att Jesus verkligen uppstod från döden, blir antingen förtiget eller på sin höjd lite rekvisita i bakgrunden.
Denna andlighet kan nog ge både känsla och stämning, den kan ge en upplevelse av trygghet och mening med livet, men den leder inte till frälsning och evig salighet. Den är ingen väg ut ur det fängelse människan själv byggt åt sig genom att vända sig bort från den Helige Guden.

3. Det finns en väg som leder hem till Gud.
Det finns en väg som leder hem till Gud, hem till den himmelska härligheten. Den vägen är gemenskapen med och tron på Frälsaren Jesus Kristus. Den frälsare som bibeln talar om, han, Jesus Kristus, som dog för våra synder och som uppstod för att ge oss evigt liv.
Det är han som är vägen till livet, det eviga livet, saligheten hos Gud.
Väl medveten om konsekvenserna av syndafallet står jag här som en fattig syndig människa och kan intet annat göra än att ta emot den nåd och försoning som ges av den korsfäste frälsaren. I honom har jag förlåtelsen och försoningen för min ofullkomlighet och synd. Han har burit detta på korsets trä och försonat detta. I honom möter jag den fullkomliga lydnaden mot min himmelske Faders vilja, han har som ingen annan människa sedan Adams och Evas dagar uppfyllt Guds lag intill minsta prick. Det som är det stora nådeundret är att detta kan räknas mig tillgodo. Han tar min synd, jag får hans fullkomliga lydnad räknad som min.
I mig själv är jag fylld av brist, svaghet och ofullkomlighet.
Men Jesus Kristus har uppfyllt alla Guds krav intill minsta prick, han har gjort detta i mitt ställe, och detta kan genom trons mottagande av Kristus räknas mig till godo.
Det kristna livet är ett både och. En kristen människa är i sig själv en syndig människa, värd att fördömas, värd att stötas bort av Guds helighet till en evighetstillvaro utan vår kärleksfulle himmelske Fader. En kristen människa är samtidigt Guds älskade barn räknad som fullkomlig för Jesu Kristi skull. Den kristna fullkomligheten, eller som man brukar uttrycka saken den kristna rättfärdigheten ligger inte i oss själva, den finns hos Kristus och räknas oss till godo. Lever jag i tron gemenskap med Frälsaren Jesus Kristus räknas hans försoning och hans fullkomliga lydnad mig till godo.
I sin segerrika uppståndelse visade han att detta är en verklighet, inte en saga, dröm eller fantasi utan en levande underbar verklighet som leder till liv, det eviga livet med min, din och vår himmelske Fader.

4. Vi uppmanas att vandra på den vägen.
Det finns en sida av det kristna livet som handlar om det Kristus gjort för oss en gång för alla. Det finns också en sida av det kristna livet som handlar om vårt mottagande av det Kristus gjort för oss, vår personliga trosgemenskap med Jesus Kristus.
Båda sidor av det kristna livet är viktiga. Men nu kommer jag att tala om vikten av att vandra på trons väg, vikten av att hålla fast vid Jesus Kristus i med- och motgång i glädje och sorg.

För att hålla fast vid Kristus behöver vi ett personligt andaktsliv, och en gudstjänstgemenskap där Guds ord rent och klart förkunnas och sakramenten förvaltas efter Kristi instiftelse. Vi behöver möta Kristus innanför hemmets väggar och i gemenskap med den kristna församlingen.
Eftersom den personliga gemenskapen med Herren innanför hemmets väggar är viktig, så är det klokt att den människan som söker en livskamrat ber Herren sända honom eller henne någon som delar trons liv.
Eftersom den kristna församlingen är viktig, är det viktigt att vi när vi på grund av olika omständigheter måste byta bostadsort, på den nya platsen söker efter en kristen församlingsgemenskap där vi får lyssna till en förkunnelse grundad på Skriften och där vi möter Kristus själv i Herrens heliga nattvard firad efter Kristi instiftelse.
Sök först Guds rike och Guds rättfärdighet säger Herren själv, och så får vi i livets olika skiften söka först Guds rike och den rättfärdighet som inte är vår egen, utan som av nåd tillräknas oss.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

AMEN