Hovsjö kyrka - Södertälje församling

Johannes Döparen inleder Trefaldighetstiden. Tiden fram till Domssöndagen kallar vi för Lärjungaskapets tid för det handlar om att leva som en Jesu lärjunge.
Johannes säger två saker om Jesus som vi idag tar fasta på.
Jesus är Guds Lamm som tar bort världens synder och Jesus döper med helig Ande.
Om dopet och det nya livet hör vi idag om.

1. Jesus har röjt undan hindret för det nya livet.

Guds vilja är inte bara att vi fungerar till vår kropp. Gud vill också ett inre, andligt liv för oss. Han vill att vi lever i gemenskap med Honom. Så var det från allra första början när Adam och Herren vandrade tillsammans i Paradiset. Innan synden kom in och förstörde gemenskapen. Människans liv idag är märkt av själafienden. Tecknen på detta är synden, rädslan, oron, otron och ytterst döden. Vi hade en gång allt men förlorade härligheten. Efter syndafallet gäller vad aposteln skriver: ”Alla människor saknar Guds härlighet.” Rom 3: 23.
Kvar finn den märkliga saknaden efter det förlorade paradiset. Det är längtan efter gemenskap med Gud. Den längtan gör sig då och då påmind, trots synden.
Människan söker, oftast på fel ställen, i falska religioner eller i olika –ismer men ingenstans får hon svar som håller att leva och dö på. Den ende sanne Guden. Han talar till oss i Guds Ord. Han säger att det bara är Jesus som kan ge det vi söker och djupast sett längtar efter. Bara Jesus kan ge evigt liv och gemenskap.
Så älskade Gud världen… Joh. 3: 16
Jesus är Guds Lamm som burit bort synden som är hindret för det nya livet.

2. Genom dopet har vi nu del i det nya livet.

I vårt dop fick vi livsgemenskap med Jesus. Allt vi i Bibeln kan läsa om Jesus gäller nu oss. Om Jesus handlar allt Guds Ord från första Moseboken till Uppenbarelseboken. En del är dolt och blir synligt efterhand, annat syns på en gång att det handlar om Jesus. Genom Jesus har det nya livet kommit. Det nya livet kommer när gemenskapen med vår himmelske Fader upprättas igen.
Från början fanns det, men det gick förlorat i syndafallet. Med Jesus kommer det tillbaka igen. I dopet fick vi komma till Jesus och Han kom till oss. Jesus tog oss upp i sin famn och sa: Du är min! Allt det rena heliga mitt är nu ditt och allt det syndiga ditt är mitt! Det saliga bytet kallas det, Jesus fick vår synd och vi fick förlåtelsen. Vi fick ett nytt hem. Vi blev med i Gudsfolket, kyrkan. Vi fick det nya eviga oförstörbara livet!
Så stor är alltså dopets gåva.
Dopet var utgångspunkten och startpunkten på det nya livet men det tog inte slut med oss den dag vi döptes.
Vi fick inte komma hem till Herren på en gång. Här i den fallna skapelsen får vi leva i en andlig gemenskap med Jesus.
Det andliga livet är det viktigaste. Kroppens liv varar jordelivet ut men Andens liv fortsätter.
Men detta är viktigt: Gemenskap och vänskap förutsätter två parter. Kommunikation åt bägge hållen, från Herren till oss och från oss till Herren. Detta kallas lärjungaskap och det behöver tas på allvar och vårdas. Annars finns ingen gemenskap, inget att hoppas på. Detta är så viktigt att tänka på så vi säger:

3. Det nya livet som gavs i dopet behöver levas!

Tänk dig en bonde som sått sina marker med olika slags växter men sen inte bryr sig om att vattna, gödsla, rensa ogräs eller ens skörda. Det är en dålig bonde skulle vi nog tycka. Att lägga ner så mycket tid arbete och möda bara för att sen inte bry sig.
Dopet är som det där första utsädet, det har allt. Sen vill den helige Ande föra den döpte till en personlig, varm och levande tro på Jesus. Anden vill att livet som getts i dopet ska få växa, blomma och bära frukt i vardagens tro och liv.
Aposteln säger: ”När vi nu har dött med Kristus, är vår tro att vi också skall leva med Honom.”
Luther säger: ”Att glömma sin tro, sitt dop, är som att ramla över bord från Kristusskeppet.”
För den som kommit bort från Jesus finns botemedel. Så länge en människa lever fortsätter nådens tid för den människan. Nu är tid till omvändelse och tro. Så kommer man med igen på skeppet som färdas genom otrons stormiga hav till den säkra himlahamnen.
Utan Jesus blir till sist allt meningslöst. Ju förr en människa inser detta ju bättre. Kallelsen till den döpte är att i tro hålla fast vid Jesus och vid Guds Ord.
Tron säger till oss: Visst kan Gud! Allt är möjligt! Där otron vill riva ner och förstöra vill tron bygga upp och göra fint. Så berör tron hela livet, både huvud och hjärta. Ibland ser allt mörkt ut och Jesus verkar vara långt borta. De dagarna får man som Rosenius säga: Vandra i trone se Honom icke, detta är regeln det bliver därvid. Korta minuter känslan åtnjuter, vad vi i sanning dock äga alltid! En kristen bygger på Ordet och löftena. Grunden är vad Jesus gjort på korset.
Dopet är en fast punkt i våra liv. På dopbeviset står mitt namn och Jesu namn tillsammans. Det har skett. Nu är det alltså upp till mig och dig att leva det nya livet som Jesus gett oss. Kyrkan är verkstan där syndiga människor lagas. Den helige Ande är verkmästaren som hjälper människor till tro på Jesus och till att bli kvar och växa i tron på Jesus. När den helige Ande är klar, men Han håller på hela livet, är hans verk en helig människa som liknar Jesus väldigt mycket. Så vill Jesus att det ska bli med dig och mig. Ära vare Fadern och Sonen och..

386: 1-2 intr.s. 10 Du s, 5: 3 VVS 217 mel 283 e pred lovs 258: 5-7 69: 3-4