Hovsjö kyrka - Södertälje församling

Alla tre texterna idag betonar att tro är något som berör alla människor.
I 1 Kungaboken är det kung Salomo som ber och han ber för alla.
I episteln är det aposteln Paulus som vet att evangeliet om Jesus har ett ärende inte bara till juden utan även till ”greken”, alltså till alla folk.
Och så hör vi i Matteusevangeliet om en romersk officer som kommer fram till Jesus med en enkel bön. En bön som knappt är en bön. Han bara säger till Jesus hur det är och sen får saken skötas av Jesus så som Jesus vill.
I alla tre texterna idag handlar det alltså om att Gud frågar efter alla folk.
Ämnet denna söndag är att Jesus skapar tro. Om detta hör vi idag om.

1. Alla tror- men all tro leder inte rätt.

Säger någon sig inte tro har han nog inte tänkt färdigt, för utan tro går det inte att leva. Tror jag inte att benen ska bära mig på morgonen så stiger jag inte ur sängen. Jag skulle inte kunna äta maten, för den kunde ju vara förgiftad och heller inte ta bilen för den kan ju explodera. Utan tro går det inte att leva.
Ändå har inte alla en tro på Gud. Så länge man är ung och frisk kan man leva som om detta livet vore allt och evigt men snart inser man att livet går fort förbi.
Det går att leva utan tro på Gud men det går inte lika bra att dö utan tro.
Att leva så är kortsiktigt och dåraktigt säger Jesus.
Viktigare än jordiska skatter är att vara rik inför Gud. Luk. 12: 20.
Tids nog blir man sjuk, fattig eller gammal. Den som då satt det egna Jaget till avgud blir sviken och till sist förlorar hon allt, och hamnar i mörkret utanför säger Jesus och där skall man gråta och skära tänder. Att leva med det egna Jaget som avgud leder alltså fel.
Andra gör en kombination. Jaget bestämmer men låter också något annat vara med. Det kan vara en politisk eller religiös ideologi som upphöjs till sanning.
Även Jesus kan få finnas med, men inte som Herre utan bara som ett föredöme bland andra föredömen. Jaget bestämmer. Den hemmagjorda tron kan vara en politisk ideologi eller någon form av religion, men utan Jesus som Herren.
Alla tror på något. Men allt leder inte rätt säger Jesus. Det räckte inte att formellt höra med till ”gudsfolket” alltså vara medlem i en kyrka, ha troende föräldrar eller att en gång i tiden ha blivit döpt om det saknar personlig betydelse idag.
Vår tids människor ser gärna livet som ett stort smörgåsbord där man väljer det som passar. Men Jesus har aldrig sagt att Han är livets pålägg. Han har sagt att Han är livets bröd.
Det står inte någonstans i Bibeln att var och en blir salig på sin tro. Det står att det är en bestämd tro som kan frälsa, det är tron på Jesus.
I Kyrkan har man sen fornkyrkan talat om två olika dimensioner av tro men som ändå hör samman. Dels är det den tro som kyrkan skall bekänna och stå för. Samma tro för alla tider. Utan den tron finns ingen kristendom.
Jesus själv är den tron. Den första trosbekännelsen uttrycker detta med orden: ”Jesus är Herren” 1 Kor 12: 3. Senare, när tron ifrågasattes, blev det precisa formuleringar där varje ord var vägd på guldvåg. Så fick kyrkan sina trosbekännelser som alla uttrycker vad Kyrkan i alla tider tror och bekänner. Denna tro kan inte förändras för den har sin grund i Jesus själv. På latin kallas den för ”Fides quae”.
Så finns en annan formulering av vad tro är. Den är lika viktig. Det är den egna, personliga tron. Den har på latin kallats ”Fides qua”.
Den egna lilla tron kan vara stark som på förklaringsberget hos lärjungarna bara för att lite senare vara helt maktlös som nere i dalen nedanför berget, Matt. 17. Den kan vara stark som hos officeren idag.
Han som med orden ”Säg bara ett ord” la all sin förtröstan hos Jesus.
I verkligheten möts dessa två dimensioner av tro.
Den maktlösa uppgivna egna tron som möter den stora tron, kyrkans tro som har sin grund i Jesus själv. Den egna svaga tron får kraft och styrka av Jesus.
Idag behövs många frimodiga kristna som dagligen hämtar styrka hos Herren och som sen i ord och i handling pekar på och vittnar om Jesus.

2. Bara tron på Jesus har framtiden för sig.

Kyrkan i Europa lever med en inre identitetskris. Många människor lever idag utan den grund som tidigare generationer hade i tron på Jesus Kristus som Herre.
I Afrika, Sydamerika och Asien, inte minst i Kina växer Kyrkan så det knakar. Många miljoner kommer till tro på Jesus. Det är samma tro som alltid varit grunden för Kyrkan. Samtidigt är det sant att något andefyllt behöver ske i vår del av världen, något av andra kristnas bibelhänförelse och tillit till Jesus och positiva förväntan till den helige Ande. Officerens tro är ett gott exempel.
Jesus möter oss idag som förr i Bibeln, Bönen och i den kristna församlingen.
Officeren, eller egentligen underofficeren vet vi bara lite om. Ordet centu-rionen säger att han förde befäl över hundra man. Han hade nog som de flesta börjat som legionär, avancerat genom hela systemet och nu nått slutpunkten.
Han står där i sin uniform med kejsarens vapen. Han representerar romarna, med oinskränkt makt över de ockuperade folken. Arbetsfältet var Galiléen.
Han hörde inte till Guds folk men han hade hört om Jesus och kommit till tro.
Han tänkte på sina medmänniskor. När hans tjänare blev sjuk och inget hjälpte gick han till Jesus. Han bad inte soldaterna hämta Jesus utan gick själv.
Överfört till oss idag kan vi säga att han inte hörde med till kyrkfolket utan var en främling. Frågan till oss är: Hur reagerar vi när okända undrar över tron.
Bryr vi oss om att i vardagen lyssna, ge tid och ta med dem till gudstjänsten?
Ordet för tjänare ”o pais” betyder både son och slav och bägge kan vara rätt. Som Centurion hade han säkert slavinnor med vilka han fick husslavar.
Tjänaren kan alltså ha varit en sådan. Han hade det nog bättre än andra slavar.
När officeren kom fram till Jesus behövde han bara ett löftesord:
”Säg bara ett ord”. Han behövde inte se resultatet för att gå i tro.
Han beskrev situationen för Jesus, förlamningen och plågorna men sa inte vad Jesus borde göra.
Vi vet inte hur han fått en så stark tro på Jesus. Kanske för att Han verkat i området runt Genesarets sjö, där säkert många på den tiden vittnade om Jesus.
I så fall säger det oss hur viktigt det är med vardagskristendom.
Officeren hade ett förbönsämne som han tog till Jesus. Det ger anledning för oss att tänka. Vilka i vår närhet kan vi på samma sätt bära fram till Jesus i förbön.
I vår vardag på skolorna, hemma och på arbetsplatserna träffar vi dagligen människor som behöver både förbön och ett personligt möte med Jesus.
Vi känner alla människor att be för, göra gott mot, berätta om Jesus för och även inbjuda till gemenskap här i Kyrkan.
Jesus kan ge syndare förlåtelse. Han är Gud som dog på korset för vår skull.

3. Tron på Jesus är ett liv i den helige Ande.

Officeren kom med en bön om hjälp för tjänaren där hemma. Jesus sa sitt ord och mannen gick hem igen, övertygad om att pojken därhemma var frisk och i goda händer. Så sker också idag. Den helige Ande verkar tron hos den som inte stänger sitt hjärta. Det är otron som hindrar Anden från att utföra sitt verk. Anden är verkmästaren, han gör verket, en människa som tror på Jesus.
Anden gör det, också hos den som först sa: Jag kan inte tro men som sen vill tro. Anden själv ser vi inte, men vi ser Hans verktyg. De är Bibeln, bönen och den kristna gemenskapen som här i Hovsjö. Den helige Ande vill verka i våra liv. Får Anden verka så blir det också resultat. Människor förs från otro till tro och från svag tro till stark tro. Detta gäller inte bara officeren utan var och en som flyttar sin tillit till Jesus. Som säger: Herre, jag är inte värd att Du går in under mitt tak men säg bara ett ord.”
Den tron är värd att dela med andra. Amen Ära vare…

131:1, Se ditt ljus..s. 6, 697:1, 416 VVS, 132:2, 430:4